Lotsverkets arbetslag sysslade naturligtvis inte bara med hamnarna. Vid större ändringar och moderniseringar i bostäderna kom dom till fyrplatsen. Vägar och trappor behövde förbättras. En gång minns jag att fyren fick en grundligare översyn än vad fyrpersonalen kunde åstadkomma. Tre olika arbetslag kände jag till. Värmlänningarna har redan nämnts. Ett annat lag var från Älvängen i Göta älvs dalgång. Deras förman hette Karlsson. Han var ett verkligt original på flera sätt. Ett tredje något mindre lag var från Skärhamn på Tjörn. Förmannen hette Berntsson. Chef för arbetslagen var Byggmästare Hilmer Karlsson. Han besökte sina arbetslag då och då, ordnade ritningar och beskrivningar där så behövdes m.m. Han var mycket förtjust i färsk fisk, allra mest i kokt rödspätta. Om det gällde att få honom på gott humör för något angeläget arbete, var det alltid ett plus att bjuda på god färsk kokt rödspätta.
Arbetslagen bodde oftast i tvättstugan. Ibland bodde några i ett gavelrum ovanpå fyrvaktarbostaden, (mors gamla rum från lärarinnetiden) Bostaden fick förstås väljas efter årstiden.
Arbetslagen skulle naturligtvis också ha mat. Det gav tillfälle till extra förtjänst för den som ville ställa upp. Mamma hade ibland hand om matlagningen. En gång minns jag att Signe var kocka. Arbetarna kallade henne Rosamunda. Om det var efter seriefiguren fru Gyllenbom eller av någon annan anledning vet jag ej. Men trivseln var ömsesidig och anslagen till matinköp räckte tydligen. Karlarna hade 12 timmars arbetsdag. Från 5 eller 6 på morgonen till 7 på kvällen med nödvändiga matraster. Så mat behövdes och aptiten var god. Kalle och jag kunde också tjäna en extra slant genom att leverera färsk fisk. På vårkanten var det gott om bergtunga på grunt vatten i Skitrarna. Jag minns fortfarande hur karlarna åt när dom fick den färsk ugnstekt.
Till arbetslagen hörde också en jakt, ”Saga” av Skärhamn. Ägare och skeppare var Axel Olsson, en verklig hedersman. Han försåg arbetslagen med material av alla slag, proviant och vad som behövdes. Han kunde skärgården, och i synnerhet fyr – och lotsplatserna, från norska gränsen till långt ner i Halland. Ibland hade han med sig sina två pojkar, Sven och Gustav. Dom var i vår ålder. Gustav tog så småningom över både Saga och jobbet.